Nils Erik Molin

I slutet av 1980-talet och fyra år in på 90-talet hade jag förmånen att vara ordförande för BK
Spark. För det var verkligen en förmån. Må vara att vi spelade fotboll i sexan och femman
men vilket gäng det var som spelade. Och vilket gäng vi var i styrelsen, där hölls det definitivt
högre klass än fem och sex. Skulle faktiskt vilja påstå att den styrelsen skulle klarat av att
leda en klubb betydligt högre upp i seriesystemet. Så här i skrivande stund sviker mig minnet
något om vilka som var med men Anders Melin, Tomas Svensson och bröderna Claes och Per
Svensson var definitivt med.
Egentligen valdes jag in i styrelsen som vice ordförande bakom Stefan Wallén som dock fick
hoppa av då ett jobb utomlands lockade. Nå väl, det var bara att kliva in i den nya rollen och
det var inte svårt med stödet från de andra.

Däremot började jag fundera på vad jag gett mig in på i samband med den traditionsenliga
tipspromenaden på långfredagen, för övrigt min, hustruns och vår dotters första promenad.
Vi kom gåendes i allén efter kyrkogården. På håll såg vi att ett gäng grabbar stod uppradade
efter kyrkogårdsmuren. I takt med att vi kom närmare insåg vi att ”gossarna” stod där och
”kastade vatten” som det så fint heter. Nästa grej som jag insåg var att hela gänget gick att
relatera till BK Spark, antingen som spelare eller som supportrar. Där och då blev jag
verkligen fundersam om det kloka i att ta sig an ordförandeskapet.
Med facit i hand var det fantastiska år sett till fotboll, revyer, ”militärtjänstgöring” för
spelare och ledare under en helg och många andra roliga och häftiga händelser. Men det är
andra historier…

Nils Erik Molin
Fd ordförande BK Spark